Tekniken som används i drönare gör att de kan arbeta på höga höjder, vilket ger ett fågelperspektiv över slagfältet. Detta ger befälhavare en bättre förståelse för fiendens rörelser och trupppositioner, vilket är avgörande för att fatta välgrundade beslut.

En annan fördel med drönare är deras förmåga att stanna i luften under längre perioder, vilket gör dem idealiska för långtidsövervakning och underrättelseinsamling. De kan också utrustas med en mängd olika sensorer och kameror, så att de kan samla en mängd information om slagfältet. Denna information kan användas för att utveckla strategier och taktiker som kan användas för att få en fördel gentemot fienden.

Drönare är dock inte utan sina begränsningar. De kan vara sårbara för störningar och hacking, och deras beroende av satellitkommunikation innebär att de kan störas av fiendens elektroniska krigföring. Dessutom kan kostnaden för att skaffa, driva och underhålla drönare vara ganska hög, vilket gör dem mindre tillgängliga för mindre organisationer och länder.

Dessutom kan användningen av drönare vara kontroversiell på grund av risken för civila offer vid riktade attacker. Noggrannheten i drönarangrepp är ibland tveksam, och det har förekommit fall där civila har dödats eller skadats i drönareattacker. Detta har lett till krav på mer öppenhet och ansvarighet i användningen av drönare i krigföring.

Trots sina begränsningar har drönare visat sig vara en värdefull tillgång i modern krigföring. Deras förmåga att samla in underrättelser, bedriva övervakning och genomföra riktade attacker har gjort dem till ett oumbärligt verktyg för militärer runt om i världen. De bör dock användas med omtanke och försiktighet för att minimera risken för oavsiktliga konsekvenser.